German Painter, 1858-1925 German painter and writer. He grew up on his family's farm and tannery. As a child he showed interest in art, taking informal lessons in drawing from a local carpenter and caricaturing his primary school teachers. Corinth's father sent him to secondary school in the nearby city of K?nigsberg (now Kaliningrad), where he lived with his widowed aunt. A superstitious woman fond of story-telling, she possessed what Corinth later described as a coarse temperament and an unrestrained, 'demonic' humour. These qualities and his aunt's bohemian acquaintances, including fortune-tellers and soothsayers, fascinated the young Corinth, accustomed to his more reserved parents.   Related Paintings of Lovis Corinth :. | Kain | Self-Portrait with Skeleton | Grobmutter und Enkelin | Heimkehrende Bacchanten | Portrait of Irma Hubner |
Related Artists:
pehr hillestrom
Pehr Hilleström (1732-1816) var en svensk målare och vävare, professor vid Konstakademiens läroverk från 1794 och dess direktör från 1810. I unga år var han en av Sveriges främsta gobelängvävare men övergick sedan till måleri. Han är mest känd för sina vardagsskildringar av sin tids levnadssätt. Han målade pigor och tjänstefolk som arbetar, överklassen i de fina salarna, enkelt folk i stugorna och bilder från olika bruksmiljöer. Genom det räknas han som den största skildraren av den gustavianska samtiden. Pehr Hilleström är far till konstnären Carl Petter Hilleström och farfars farfars far till Gustaf Hilleström. Pehr Hilleström föddes i 1732 Väddö, Roslagen, troligtvis den 18 november. Han växte upp under fattiga omständigheter på Väddö prästgård vid sin farbror som var kyrkoherde där. Han var son till en militär och äldst i en syskonskara på 12 barn. Hans far råkade redan 1719 i rysk fångenskap men hade 1723 lyckats återvända till Sverige och då tagit sin tillflykt till brodern på Väddö. 1743 flyttade familjen Hilleström från Roslagen till Stockholm, där Pehr, 10 år gammal, sattes i lära hos tapet- och landskapsmålaren Johan Philip Korn (1727-1796) samt mellan åren 1744-1747 även hos den invandrade tyske solfjädermålaren Christian Fehmer. Utöver detta fick han även undervisning vid kungliga ritareakademin där Guillaume Thomas Taraval (1701-1750) och Jean Eric Rehn (1717-1793) var läromästare. Efter inrådan från Carl Hårleman sattes Hilleström 1745 i lära hos Jean Louis Duru (-1753). Duru var hautelissevävare och hade kallats till Sverige för att göra textila utsmyckningen av Stockholms slott. Tanken var att Hilleström skulle utbildas till Durus medhjälpare. 1749 visade Hilleström upp ett första läroprov som visades upp för deputationen som gillade det så mycket så att han fick en belöning på 180 daler kopparmynt. När Duru dog i slutet av 1753 så fick Hilleström fullborda den påbörjade kappan för tronhimmelen i det kungliga audiensrummet. Han var då så skicklig att det knappt kunde märkas någon skillnad mellan hans och hans lärares arbete. Lönen var blygsam men vid 1756 års riksdag fick han samma årslön som Duru hade haft, och han fick en beställning på ett vävt porträtt av Hårleman utfört i hautelisse. Åren 1757-58 var Hilleström på en längre och för tidens konstnärer sedvanlig studieresa till utlandet. Färden gick till Paris, Belgien och Holland, bland annat med en vidareutbildning i gobelängteknikerna som mål. I Paris blir Hilleström erbjuden att studera måleri i François Bouchers atelj??, men störst intryck tog han där av genre- och stillebenmålaren Jean-Baptiste-Sim??on Chardin, som undervisade honom vid franska målarakademien. Väl hemma i Stockholm fortsatte han visserligen att göra tapeter, mattor, stolsöverdrag och dylikt för hovet. Men så småningom fylldes slottet behov av vävnader samtidigt som Hilleström fortsatte studera måleri.
PANTOJA DE LA CRUZ, Juan
Spanish Painter, 1553-1608 Spanish painter. He must have moved to Madrid when he was very young, receiving his training in the workshop of Alonso S?nchez Coello, painter to Philip II. On numerous occasions he declared himself to be a follower of S?nchez Coello, in whose workshop he was an oficial, and he probably collaborated to a considerable degree on many of his master's mature works. There are very few signed works by Pantoja from before the death of S?nchez Coello, although some anonymous paintings from the workshop are probably by him. In Madrid in 1587 Pantoja married a woman of some means, and by the following year, when S?nchez Coello died, he was an independent painter, aspiring to his master's position. Documentation exists from 1590 concerning portraits by Pantoja of members of the royal family including one of Don Felipe, the future Philip III (1593; Vienna, Ksthist. Mus.). On Philip's accession to the throne in 1598 Pantoja painted another portrait of him (Vienna, Ksthist. Mus.) and became the official portrait painter for the court and for the nobility of Madrid; there is detailed documentation for his work from this time. He painted clothing and jewels with precision, in minute detail and with a dry objectivity in the Flemish tradition. His treatment of faces, however, clearly reveals his study of Venetian portraiture, and in particular that of Titian, as well as sharp psychological penetration. In his portraits of royal children he maintained, albeit with a certain rigidity, the charm that S?nchez Coello in his paintings had given these infant figures tightly swathed in official robes
Wladyslaw Podkowinski
Polish Painter, 1866-1895 Polish painter and illustrator. In 1880-84 he studied in Warsaw at Wojciech Gerson's Drawing School. From 1884 he regularly contributed illustrations to leading Warsaw journals such as Tygodnik Ilustrowany and Wedrowiec. In 1885, accompanied by his fellow artist J?zef Pankiewicz, he went to St Petersburg and studied (1885-6) at the Academy of Fine Arts. Disappointed with the conservative teaching system and short of money, he returned to Warsaw in 1886 and in 1887 continued working regularly for Tygodnik Ilustrowany, becoming one of its most popular illustrators. He produced his first watercolours and oil paintings, much under the influence of Aleksander Gierymski, but continued to regard these as secondary activities until a stay in Paris in 1889, again in the company of Pankiewicz. Here, the experience of new French painting, especially that of Claude Monet shown at the Galerie Georges Petit, encouraged Podkowinski to attempt paintings in an Impressionist manner.